Prema van är sprungen ur behovet att motivera, försvara och underbygga en ickehierarkisk, dynamisk och differentierad förståelse av erfarenheten. Att reducera dikotmiens ställning som kunskapsprincip och bereda plats åt en kontinuerlig och rörlig kunskap; att konstatera det skenbara i förmenta hierarkier, samt blåsa liv i uppdämda, cirkulära, såväl reproducerande som producernade rörelser. Att framhäva mellanläget som något välkommet, nödvändigt och vilsamt; som det enda tillgängliga alternativet för ett allvarligt menat kunskapsökande. Samt att påvisa möjligheten av lokal, avgänsad kunskap och omvänt, att belysa det problematiska i en strävan efter global, hierarkisk kunskap.
Metoden består av en expansion. Man skulle eventuellt kunna beteckna den som en infiltration. Resultaten uppnås genom att demonstrera hur naturligt de begrepp som används för att försvara en hierarkisk och statisk förstelse låter sig expanderas och göras mer inklusiva. Genom att inifrån expandera dessa begrepp och visa hur denna expansion jämställer legitimiteten inom en rik klass av kunskapsprojekt.
Detta försök bottnar alltså i övertygelsen om den hierarkiska och dikotoma förståelsens hopplösa otillräcklighet som universell form för kunskap. Denna kunskapsform har en plats endast inom ett spektrum av alternativa former. Att skildra, eller åtminstone antyda, detta spektrum är syftet med Prema van.
